Ett år som singel
Idag är det exakt ett år sedan killarnas pappa lämnade mig. Det va en helt vanlig dag, jag hade jobbat, hämtat killarna från dagis o stod hemma o lagade mat. Då kom han hem från jobbet o frågade om det va nåt jag ville berätta. Jag förnekade att det va nåt men då kastade han sanningen i ansiktet på mig, han visste att jag varit med en annan. Sen vräkte han ur sig en hel del för att sen vända på klacken o lämnade mig o barnen gråtandes efter sig. Vart han tog vägen vet jag inte.
Men jag fick ett enormt stöd o massor av hjälp av mina vänner.
Dagen efter flyttade jag in hos Ida, utan henne vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Så där bodde jag på hennes soffa i 5 veckor.
Jag försökte att leva någorlunda normalt, gick till jobbet o umgicks med mina vänner. Men hela tiden ville jag bara en sak, jag ville tillbaka till killarna o deras pappa. November gick o vi hattade fram o tillbaka om hur vi skulle göra, men jag vill nog mer än va han ville.
I december så flyttade jag till min första lägenhet o helt plötsligt stod jag på egna ben o hade ett eget hem att ta hand om, men då kom oxå första ångest attacken. Senare under december så gjorde killarnas pappa klart för mig att han o jag va över, han hade träffat en ny.
Med hjälp av vänner så tog jag mig framåt o jag kände mig starkare för varje dag som gick även om jag led av ångest o depressioner. I slutet av januari började jag känna mig som en normal människa igen. Jag hade en vanlig vardag igen o jag såg äntligen ljuset i tunneln.
I februari kände jag att jag va back on track. O livet rullade på.
Men jag fick ingen ro i kroppen, killarnas pappa va på mig hela tiden o talade om hur dålig mamma jag va, o att han skulle ta killarna ifrån mig. Jag va livrädd att han skulle lyckas. Men som tur va fick jag behålla dom. Men han höll på att prata illa om mig o fick mig att börja må riktigt dåligt igen, men som tur va så fanns Danne där för mig o även mina andra vänner. Men Danne va den som fick mig att inse hur sjuk jag va o när jag sen bröt ihop på jobbet fick jag mig en riktigt tankeställare o ringde familjeläkaren på en gång o fick en tid för att prata. O det va nog det bästa jag gjort på väldigt länge. O mitt i allt elände så kom ett ljus, jag hade fått ny lägenhet o skulle äntligen få flytta in till stan igen. Men jag kunde inte riktigt glädjas över det eftersom jag va i min värsta svacka någonsin. Men med proffesionell hjälp så va jag snart på rätt väg.
Flytten gck jättebra med hjälp av familj o vänner o jag kunde äntligen glädjas över allt.
Under tiden jag fick terapi så bestämde jag mig för att killarnas pappa ALDRIG skulle få sätta sig på mig igen. O det har han inte fått.
Det har varit det tuffaste året i hela mitt liv men nu är jag starkare än någonsin o njuter av livet.
Har visserligen varit på jakt efter en ny att dela livet med, men jag känner att jag inte behöver det. Jag fixar det här själv, jag har två killar som jag älskar mer än nånting annat o dom har nu en glad mamma som kan njuta av allt o som har kraften att vara med dom.
Tänk att ett år går så fort, men tänk va mycket jag har fått lära mig under detta år, saker som förut varit en självklarhet att nån annan ska göra åt mig.
Jag står nu mitt i livet o jag älskar varje dag av det!!
Hörs!!
Men jag fick ett enormt stöd o massor av hjälp av mina vänner.
Dagen efter flyttade jag in hos Ida, utan henne vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Så där bodde jag på hennes soffa i 5 veckor.
Jag försökte att leva någorlunda normalt, gick till jobbet o umgicks med mina vänner. Men hela tiden ville jag bara en sak, jag ville tillbaka till killarna o deras pappa. November gick o vi hattade fram o tillbaka om hur vi skulle göra, men jag vill nog mer än va han ville.
I december så flyttade jag till min första lägenhet o helt plötsligt stod jag på egna ben o hade ett eget hem att ta hand om, men då kom oxå första ångest attacken. Senare under december så gjorde killarnas pappa klart för mig att han o jag va över, han hade träffat en ny.
Med hjälp av vänner så tog jag mig framåt o jag kände mig starkare för varje dag som gick även om jag led av ångest o depressioner. I slutet av januari började jag känna mig som en normal människa igen. Jag hade en vanlig vardag igen o jag såg äntligen ljuset i tunneln.
I februari kände jag att jag va back on track. O livet rullade på.
Men jag fick ingen ro i kroppen, killarnas pappa va på mig hela tiden o talade om hur dålig mamma jag va, o att han skulle ta killarna ifrån mig. Jag va livrädd att han skulle lyckas. Men som tur va fick jag behålla dom. Men han höll på att prata illa om mig o fick mig att börja må riktigt dåligt igen, men som tur va så fanns Danne där för mig o även mina andra vänner. Men Danne va den som fick mig att inse hur sjuk jag va o när jag sen bröt ihop på jobbet fick jag mig en riktigt tankeställare o ringde familjeläkaren på en gång o fick en tid för att prata. O det va nog det bästa jag gjort på väldigt länge. O mitt i allt elände så kom ett ljus, jag hade fått ny lägenhet o skulle äntligen få flytta in till stan igen. Men jag kunde inte riktigt glädjas över det eftersom jag va i min värsta svacka någonsin. Men med proffesionell hjälp så va jag snart på rätt väg.
Flytten gck jättebra med hjälp av familj o vänner o jag kunde äntligen glädjas över allt.
Under tiden jag fick terapi så bestämde jag mig för att killarnas pappa ALDRIG skulle få sätta sig på mig igen. O det har han inte fått.
Det har varit det tuffaste året i hela mitt liv men nu är jag starkare än någonsin o njuter av livet.
Har visserligen varit på jakt efter en ny att dela livet med, men jag känner att jag inte behöver det. Jag fixar det här själv, jag har två killar som jag älskar mer än nånting annat o dom har nu en glad mamma som kan njuta av allt o som har kraften att vara med dom.
Tänk att ett år går så fort, men tänk va mycket jag har fått lära mig under detta år, saker som förut varit en självklarhet att nån annan ska göra åt mig.
Jag står nu mitt i livet o jag älskar varje dag av det!!
Hörs!!
En ledig fredag
Skönt att få vara ledig så här en fredag, helgen blir ju så mycket längre.
Idag har jag o killarna varit på busborgen o lekt. Eller snarare, killarna har lekt o jag satt o drack kaffe, det är så skönt att dom blivit så stora att man inte behöver passa dom hela tiden.
O Victor har nu blivit så stor att han o jag har kommit överens om att han ska kasta bort sina nappar. Vi får se om han lyckas, han har ju ialla fall dragit ner på nappanvändande o använder den bara när han sover. Ett steg i rätt riktning.
Imorgon vankas det 20-års kalas, min lillebror ska ha kalas hos syrran. Skönt att få slippa åka till Uppsala o hålla på o krångla.
Nu tog faktiskt fantasin slut.
Hörs!!
Idag har jag o killarna varit på busborgen o lekt. Eller snarare, killarna har lekt o jag satt o drack kaffe, det är så skönt att dom blivit så stora att man inte behöver passa dom hela tiden.
O Victor har nu blivit så stor att han o jag har kommit överens om att han ska kasta bort sina nappar. Vi får se om han lyckas, han har ju ialla fall dragit ner på nappanvändande o använder den bara när han sover. Ett steg i rätt riktning.
Imorgon vankas det 20-års kalas, min lillebror ska ha kalas hos syrran. Skönt att få slippa åka till Uppsala o hålla på o krångla.
Nu tog faktiskt fantasin slut.
Hörs!!
Tillbaka i verkligheten
Idag ska jag äntligen få hämta mina älskade pojkar, har saknat dom så mycket o den här veckan har på något konstigt sätt gått väldigt sakta. Men nu är det äntligen måndag o jag får en en vecka i verkligheten igen.
När jag inte har killarna så blir det bara att jobba o slöa, men när man har dom så hittar man på saker o framförallt så lagar jag mat o äter ordentligt.
Den här veckan så jobbar jag bara tre dagar, riktigt skönt faktiskt. Så på fredag har jag tänkt att jag ska gå till Busborgen så killarna får leka av sig riktigt mycket.
Men jag får ha killarna en dag mindre den här veckan för deras pappa kommer på söndag förmiddag o hämtar dom, dom ska tydligen till stockholm. Men men dom får det ju kul i alla fall.
Igår hade Lucas namnsdag så idag ska vi fira med tårta till mellanmål. Ett litet paket får han oxå.
Nu ska jag gå o förbereda för deras hemkomst.
Hörs!!
Höst=depression
Då va det dax igen då, stressade iväg i morse för att hinna lämna mina älskade killar. Lucas har blivit så stor nu att en puss när man säger hejdå är bara att glömma. Men jag fick i alla fall en av Victor när jag snabbt lämnade in honom på dagis för att hinna med bussen upp till jobbet. Kände mig som världens sämsta mamma imorse när jag va så stressad, jag som alltid brukar ha tid att sitta en liten stund o kramas innan jag går. Men killarna verkade inte märka något av det så det är ju bra.
En vecka helt själv väntar nu, va ska man hitta på. Jo jobba, jobba o jobba lite till. Men jag är glad att jag har mitt jobb annars vet jag faktiskt inte va jag skulle ta mig till.
Börjar känna av höstdepressionen nu, är trött o vill ingenting. Jobbar med nöd o näppe. Varför ska det va så förbannat mörkt jämt?
Hade faktiskt tänkt att jag skulle ta tag i min träning den här veckan, vi får se hur det blir med det. Känner mig inte riktigt 100 fast jag vet att jag skulle må mycket bättre om jag kom igång o rörde mig. Men ikväll orkar jag inte, har haft en hel del att göra på jobbet på eftermiddagen. Så nu ska jag äta något o sen slöa framför tv:n.
Nu ska jag kolla om jag har något ätbart i kylen.
Hörs!!
En vecka helt själv väntar nu, va ska man hitta på. Jo jobba, jobba o jobba lite till. Men jag är glad att jag har mitt jobb annars vet jag faktiskt inte va jag skulle ta mig till.
Börjar känna av höstdepressionen nu, är trött o vill ingenting. Jobbar med nöd o näppe. Varför ska det va så förbannat mörkt jämt?
Hade faktiskt tänkt att jag skulle ta tag i min träning den här veckan, vi får se hur det blir med det. Känner mig inte riktigt 100 fast jag vet att jag skulle må mycket bättre om jag kom igång o rörde mig. Men ikväll orkar jag inte, har haft en hel del att göra på jobbet på eftermiddagen. Så nu ska jag äta något o sen slöa framför tv:n.
Nu ska jag kolla om jag har något ätbart i kylen.
Hörs!!
All I want
What I leave,
When you go,
What I see,
And what you show,
And what I guess,
And when I don't,
Is something you all ready, all ready know,
I can't live without,
All I think about,
All I want is you,
You're all I dream about,
I can't live without,
All I want is you,
The things I do,
I go through,
And all I see,
When Im awake,
And what I make,
The shit that I take,
Is something you all ready, all ready know
You're all I dream about,
That I can't live without,
All I want is you
Semester igen
I måndags lämnade jag killarna till deras pappa eftersom skolan va stängd o dom va lediga.
Skulle egentligen ha tagit tåget 8.08 till göteborg för att hälsa på Danne men den resan blev tyvärr inställd pga tråkigheter i hans familj. Visst kändes det väldigt tråkigt men det kommer ju fler gånger. Han försvinner ju inte från stan än. Så när han flyttat o kommit i ordning i den nya lägenheten så åker jag ner. Räkna med det Danne :)
Så i måndags o tisdags gjorde jag inte mycket, bara tog det lugnt o njöt av att kunna slöa hela dagen.
I onsdags så tog jag bussen till Uppsala, mamma mötte mig på stationen. Hon hade lite kvar att göra på jobbet så jag fick följa med dit innan jag åkte hem till henne o lämnade väskan för att sen ta bussen tillbaka in till stan för att gå på dejt. Magen pirrade något så fruktansvärt även om det inte va den jag hade räknat med att träffa. Stänger aldrig en dörr. Vi möttes utanför Flustret o tog en promenad i parken o pratade om allt. Han va väldigt trevlig. Vi åkte hem till honom o drack kaffet o fortsatte att prata. Det finns ett litet intresse men ändå är det nåt som fattas. Får se hur jag går vidare med det här.
Sen på kvällen så kom en vän över o hämtade mig, Tobbe har jag inte träffat på ca 9 år. Han va en av dom killarna från Knivsta som jag o Karin jämt umgicks med när vi va i Uppsala. Så jag va i Knivsta för första gången på 9 år, vilka minnen som kom upp o vi satt o pratade om allt. Sen skjutsade han tillbaka mig till mamma.
Hade jag o mamma varit kloka så hade i gått o lagt oss i tid eftersom vi skulle med tåget till Stockholm på torsdagsmorgonen men nej, vi va uppe till halv två o surrade. Så man va bra mör på torsdagen.
Kl 9.35 gick tåget från Uppsala, självklart så strulade tågresan så vi va 15 min försenade. Men men vi kom ju fram.
Vi gick o tog en fika o sen började jakten på att hitta en jacka åt mig o vi gick i varenda affär o till slut så hittade jag en som jag ville ha. Kl 14.30 hade jag o en kär gammal vän bestämt träff, Maritha har jag inte träffat sen jag gick ut nian så det va ett kärt återseende med tårar. Sen satte vi oss o fika o satt där i över två timmar o pratade om allt. Sen väntade resan hem, vi skildes åt med ett löfte om att snart ses igen.
Väl hemma i Uppsala igen va jag helt slut.
I fredags gjorde jag faktiskt inte så mycket, va upp en sväng till min moster o sen va jag på IKEA med min bror innan jag tog mitt pick o pack o for hem till Västerås igen. Lite besviken över att jag inte fått träffa Peter, men det kommer nog fler gånger. Väl hemma så hamnade jag i soffan o lyfte inte ett finger. Riktigt skönt.
Idag ska får jag se va jag hittar på, blir ev myskväll med flickorna om jag orkar.
Nu ska jag ställa mig i duschen.
Hörs!!
Skulle egentligen ha tagit tåget 8.08 till göteborg för att hälsa på Danne men den resan blev tyvärr inställd pga tråkigheter i hans familj. Visst kändes det väldigt tråkigt men det kommer ju fler gånger. Han försvinner ju inte från stan än. Så när han flyttat o kommit i ordning i den nya lägenheten så åker jag ner. Räkna med det Danne :)
Så i måndags o tisdags gjorde jag inte mycket, bara tog det lugnt o njöt av att kunna slöa hela dagen.
I onsdags så tog jag bussen till Uppsala, mamma mötte mig på stationen. Hon hade lite kvar att göra på jobbet så jag fick följa med dit innan jag åkte hem till henne o lämnade väskan för att sen ta bussen tillbaka in till stan för att gå på dejt. Magen pirrade något så fruktansvärt även om det inte va den jag hade räknat med att träffa. Stänger aldrig en dörr. Vi möttes utanför Flustret o tog en promenad i parken o pratade om allt. Han va väldigt trevlig. Vi åkte hem till honom o drack kaffet o fortsatte att prata. Det finns ett litet intresse men ändå är det nåt som fattas. Får se hur jag går vidare med det här.
Sen på kvällen så kom en vän över o hämtade mig, Tobbe har jag inte träffat på ca 9 år. Han va en av dom killarna från Knivsta som jag o Karin jämt umgicks med när vi va i Uppsala. Så jag va i Knivsta för första gången på 9 år, vilka minnen som kom upp o vi satt o pratade om allt. Sen skjutsade han tillbaka mig till mamma.
Hade jag o mamma varit kloka så hade i gått o lagt oss i tid eftersom vi skulle med tåget till Stockholm på torsdagsmorgonen men nej, vi va uppe till halv två o surrade. Så man va bra mör på torsdagen.
Kl 9.35 gick tåget från Uppsala, självklart så strulade tågresan så vi va 15 min försenade. Men men vi kom ju fram.
Vi gick o tog en fika o sen började jakten på att hitta en jacka åt mig o vi gick i varenda affär o till slut så hittade jag en som jag ville ha. Kl 14.30 hade jag o en kär gammal vän bestämt träff, Maritha har jag inte träffat sen jag gick ut nian så det va ett kärt återseende med tårar. Sen satte vi oss o fika o satt där i över två timmar o pratade om allt. Sen väntade resan hem, vi skildes åt med ett löfte om att snart ses igen.
Väl hemma i Uppsala igen va jag helt slut.
I fredags gjorde jag faktiskt inte så mycket, va upp en sväng till min moster o sen va jag på IKEA med min bror innan jag tog mitt pick o pack o for hem till Västerås igen. Lite besviken över att jag inte fått träffa Peter, men det kommer nog fler gånger. Väl hemma så hamnade jag i soffan o lyfte inte ett finger. Riktigt skönt.
Idag ska får jag se va jag hittar på, blir ev myskväll med flickorna om jag orkar.
Nu ska jag ställa mig i duschen.
Hörs!!
