kristinm

I går lämnade jag mina älskade pojkar. Fattar inte va veckorna tar vägen.
Förstår inte hur tyst det kan bli i en lägenhet, tycker det är så mysigt att höra dom när dom leker även om dom slåss ibland oxå men det får man ta.
Men nu är det ju 6 dagar kvar tills jag får träffa dom igen.
Igår va jag på föräldramöte i skolan, deras pappa va oxå med. Men han är så fruktansvärt tråkig, försöker att prata med honom men han svarar knappt på tilltal. Så fånig.

Idag har jag jobbat o slitit, ialla fall på eftermiddagen. Hann inte ens ut på kaffe. Men men det är sånt man får ta ibland.
Ikväll ska jag inte göra nånting, bara sitta i soffan o ta det lungt. Jo förresten en sak ska jag göra, jag ska ringa ett samtal till en kär gammal vän. En vän jag träffade för första gången för 14 år sedan o sen en gång för 9 år sedan. Sen dess har vi inte hörts. Men i november bestämde jag mig för att ta kontakt igen o va glad jag blev när han fortfarande kom ihåg mig o sen dess har vi bara "pratat" via sms o msn. För han har haft fullt upp i sitt liv men ikväll lovade han att det skulle finnas tid till mig :)
Det är något speciellt med honom, jag vet inte riktigt va det är men han har funnits i mina tankar i 14 år. Men så va han ju min första riktiga kärlek. Vi va aldrig tillsammans men jag va dökär i honom.

Får se hur andra saker förhåller sig den här veckan, va meningen att jag skulle på dejt, vi får se om det fortfarande är aktuellt eller om jag som vanligt har lyckats med att skrämma bort killen :)

Nu ska jag fortsätta slöa.

Hörs!!