kristinm

Ännu en gång förundras jag över hur mycket tårar man har.
På 2 veckor har jag gråtit flera dagar än på flera månder innan.
Ännu en gång står jag sårad av den som säger sig tycka om mig o den jag älskar mest.
Varje ord som jag trodde på visade sig bara va lögn o påhitt.
Tårarna rinner o jag vet inte hur jag ska orka gå vidare o leva det liv jag så starkt byggt upp.
Tänk va några ord kan ställa tilll det.
Livet är bra orättvist, varför kan jag inte få va lycklig o känna mig älskad när alla andra får det.
Sitter här en helt vanlig tisdag men ändå känns den så annorlunda.
Känns som hjärtat är utslitet, trycket över bröstet gör det svårt att andas o jag vill inget hellre än bara somna o få vakna till en dag då allt är annorlunda.

Jag ber till högre makter att detta bara är en dröm, men innerst inne vet jag att det är den bistra sanningen
o nu gäller det att ta tag i det här o försöka att hitta tillbaka till det som en gång va mitt liv.

Hörs!!

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt